Okej, ibland måste man bara erkänna för sig själv att allt inte är tipptopp. Bara för att man ler o är trevlig betyder inte det att allt är TOPPEN... Det är inte långt kvar till förlossningen nu och jag börjar känna mig lite depp... I några dagar har jag bara velat ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet...Tack vare Maximillian kommer jag upp dom där hemska dagarna...
Men i helgen är Magnus ledig o då ska vi mysa, hela familjen! Har planerat god mat och speedway på lördag ÅHH VAD JAG LÄNGTAR! Och vila förstås, MASSA VILA! Har hört att det är ett smart drag! hahaha Efter helgen är det bara 2 veckor kvar så mina vänner : om jag inte hör av mig så vilar jag och ta det inte personligt, känner att jag bara behöver vara... 

Det är så mycket jag vill göra men nu har jag kommit fram till att den sista tiden ska jag försöka tänka på mig själv (och självklart Maximillian) och lyssna på kroppen ( och knoppen) så från o med nu struntar jag i allt vad symaskin, dammsugare o tvättmaskin heter. Okej, drömfångaren till hennes rum vill jag göra innan men SEN är det stopp. =)

Fattar inte att jag är vaken...Klockan är ju mer än 22.00!!! WOW!

Usch, vilket deppigt inlägg...hur synd tycker jag om mig själv egentligen? :)

Sov gott! Det ska jag försöka göra, trots ninjan i magen. Maximillian tycker det är jätteroligt när hon rör sig, medans enannan är nära tårarna p.g.a. smärtan. =) Och ju mer han pussar o kramar magen, ju mer rör hon sig till Maximillian stora glädje! =)  

Min älskling kommer vid 23.30...orkar jag hålla mig vaken? Med lite tandpetare till ögonen och svart kaffe (DRICKER INTE KAFFE) kan det gå. Hoppar nog det, sluter ögonen och drömmer mig bort istället!